DEATH ROAD!!!! Utanfor La Paz
Utrustningen pa, och Linda och fanny fardigkissade efter att i ren nervositet gatt pa toa 2-3 ggr..
Forsta strackan bestod av asfalterad vag och man kunde kora riktgt fort. Det gillade Linda pa bilden
I hojd med molnen och omringade av berg susade vi fram
hela ganget vantar in efterslantrarna (observera att fanny- vit hjalm och linda svart-gra ar de enda som ar med pa att det ar bild och stracker upp armarna dar framme. rutinerat ;) )
Hela ganget ovanfor ett stup vid vagkanten
trafik-tull och slutet pa asfalt-strackan. nu vantade stenig landsvag langs bergvaggarna i djunglig natur
De tva vannerna och guiden
Fanny ar taggad. Linda star bakom och forstor bilden haha
da vi cyklade forbi flertalet kors vid kanten av leden till minne av folk som dott bestamde vi oss for att ta det forsiktigt i kurvorna.
vilopaus, avkladning av ett lager och vattendrickande. Linda med ryggen mot kameran.
Tva adrenalin-glada tjejer :)
I slutet pa strackan cyklade vi igenom vattenfall for att svalka vara svettiga kroppar. Helt underbart!
vi cyklade downhill i sammanlagt 4-5 timmar och cyklade igenom 3 olika klimat-zoner - fran kallt till varmt och avslutade dagen med ett dopp i poolen for de som ville, lunch och sedan en 3 timmars resa tillbaks till La Paz.
snart ska ni fa se fler bilder! Massa kramar
SA. DALIG. UPPDATERING.
Massa kramar
Lago Titikaka - varldens hogst belagna sjo!
Efter Colca Canyon drog vi till Puno ( fortfarande Peru) varifran vi besokte Lago Titikaka. Lago Titikaka, aven kand som Lake Titikaka i skolbockerna, stracker sig fran peru till Bolivia med 60% i Peru och 40% i Bolivia. Vi bestamde oss for att besoka den fran bada hallen. Fran Peruianska sidan besokte vi Islas Flutantes, dvs flytande oar byggda av jord och vass och fastankrade med ankare. Dessa oarn bebos av Aymara-talande folk och vid daligt vader, daligt fiske eller annat besvar kan de latta ankar och flytta sin o.
Efter att ha besokt Perus Lago Titikaka korsade vi gransen till Bolivia, bosatte oss i Copacabana i nagra dagar och drog ut pa sjon aven fran det hallet. Destinationen var Isla del Sol (solens o). Namnet har on fatt for att enligt Inka-religionen sa foddes solen pa denna o. Pa on gjorde vi en tre timmars lang trekking ( vi vet, vi skulle inte men gjorde det anda haha) och Isla del sol ligger pa en altitud pa over 4000 meter - dvs hogre an vi nansin var pa Inka-leden och det ar en o!! galet coolt men sjukt jobbigt att andas.
Har kommer bilderna: 
Varan fina lilla frukosttradition i Puno. Pa den lokala marknaden kunde man hos en sot liten señora dricka kaffe/te/choklad och mackor med agg och avokado for bara 7,50 svenska kronor.
pa Islas Flutantes. pa en av de flytande oarna demonstrerar herrarna hur on ar uppbyggd och hur den kan flyttas. Vi satt och lyssnade med oppen mun och upprepade hela tiden " det ar helt sjukt att de bor har..". som ni ser pa bilden ar on uppbyggd av vass, som man lagger omlott lager pa lager. varje manad bygger de en decimeter till med vass. En o haller i 40 ar- sen blir den for tung av alla lager och man maste bygga en ny. den har on ar 6 ar gammal. 
Vi blev inbjudna att titta in hos en av familjerna. mannen i familjen forsorjde familjen med fiske och att bygga artesania av vass (som turister sen far kopa) medan frugan broderade vackra dukar..
Damerna pa on valkomnade oss med en sang pa Aymara - deras modersmal.
De tva skolbarnen, Linda och fanny - en dag pa den blandande sjon. 
Taquile, var en storre o vi stannade pa for att ata lunch. solen stekte och fanny -soldyrkaren nummer ett- passade pa att fa lite farg om benen.
Har ser visst naturen annorlunda ut tanker ni - och helt ratt! nu ar vi namligen pa den Bolivianska sidan av sjon pa Isla del Sol. 
Fanny visar stolt upp utsikten bakom. vi tyckte det paminde om Kroatien - bara att molnen var ovant nara skallen..
Linda - den vana altitud-trekkaren, vandrar pa den steniga stigen pa isla del sol fran ons norra sida till den sodra.
Efter avklarad trekking, tre timmar pa 4000 meters hojd firar trek-bruttorna med lite lunch. Det blev som vanligt det billigaste alternativet - El Almuerzo (dagens lunch) som i det har fallet bestod av Quinoa-soppa och sedan for fanny fisk (Trucha) och for Linda kyckling (pollo) - alltid med det vanliga tillbehoret arroz, papas y ensaladas.
Hors snart gullungar!
Colca Canyon - Arequipa
Nasta dag var det dags for det stora aventyret, also known as resans andra trek. En liten bit utanfor Arequipa finns namligen en av varldens djupaste canyons och den ville vi sjalvklart ta oss en vandring i.
Tva laddade vandrare i borjan av vandringen sa att saga.
Firar att vi kommit 100 meter in pa leden med ett skutt.
Vi gick och gick och gick i dagarna tva i dessa otroligt vackra miljoer. Man kunde valja antingen tva eller tre dagars vandring, samma stracka dock men pa tva dagars gar man alltsa dubbelt sa langt forsta dagen. Vi kande oss som vana vandrare efter inkaleden sa vi korde pa 2 dagars. Jobbigt, men harligt.
Det blev sa varmt att vi fick byta till shorts och t-shirt. Har pa bilden ser vi aven floden som ringlar langst canyonen. Nar vi borjade vandringen var vi sa hogt upp att vi trodde floden "stod still" men nar vi kom langre ner, (forsta dagen gick vi sex timmar nerat langst canyonvaggen) forstod vi att sa var inte fallet utan floden brusade pa sa som floder ska.
Linda blev trott och la sig och vilade bredvid en aloe-vera vaxt som vi passerade pa vagen.
Andra dagen paminnde om andra dagen pa inkaleden, det var upp upp upp i tre timmar som gallde. Men fitta som vi ar gjorde vi subidan pa endast 2 timmar och 10 minuter, for vanliga trekkare tar denna vandring dryga tre timmar. Ja vad ska man saga?
Majsflickorna. Hahha! For er som inte visste ar typ hela Sydamerika fyllt av majsfalt. Det finns gul, svart och lila majs plus massa andra olika sorter som vi inte kan namnet pa. Aterkommer med detta vid senare tillfalle! Potatis ar en annan poppis cereal, finns kring 4000 olika potatissorter i Peru!!
Den som sager att Colca Canyon trekken ar en baggis kan ju slanga sig i vaggen. Fanny fick hela 7 (!!!) blaser pa kopet, men det var det vart. Kanske lika bra att hennes vandringsskor snoddes (eller var det glomdes..?) pa hostelet i Puno. Inga mer treks for oss alltsa. Eller...? Fortsattning foljer!
Ciudad de Cuzco (varifran bade inka-leden och amazonas-turen utgick)
Nu ska vi blogga ikapp! har ser ni bilder fran staden Cuzco som vi bodde i innan inka-leden, efter inka-leden och innan djungeln samt efter djungeln. Vi alskade Cuzco!
fin tjej i traditionell kladsel med sitt kramdjur
Lackra Cuzco-brudar ;) hahaha
Porten in till San Pedro-marknaden.. Linda har gatt vilse?
Inne pa san pedro-marknaden. fruktjuice-standen.. MUMS!
Dar inne kunde man kopa allt ..
Fanny konverserar och koper varldens godaste morka choklad
En av alla de finkladda damerna som spatserar runt pa gatorna i staden
Linda shoppar loss pa en banan
Glada Fanny pa Plaza de Armas
Voluntarliv i djungeln, Parque Nacional de Manu, Amazonas
forsta natten sov vi i ett annat camp an dar vi skulle bo, just for att det tagit sa lang tid att aka pga landslides (sk derrumbes). Vi sov i ett oppet skjul under varsitt myggnat och den har apan, plus tre till kom standigt pa besok for att se om det fanns ngt atbart i packningen
det har var enda sattet att korsa floden. Fanny med packningen!
I Chaskawasy, dar vi umgicks, hjalpte och lekte med native-kids fran djungeln. har sitter vi och ater.
Duktiga killarna Yuri och Abbelinho diskar efter maten :) observera bananklasarna pa koksgolvet. vi at ca 6 bananer var om dagen...
Tant Fanny hittar pa roliga lekar med Neomi
Linda och Yuri tranar nickar. rekord : 7
mattanterna Linda och Fanny med sina sota barn
Laxlasning ( och Linda passar pa att lara sig lite Quechua)
Pa djungeltur, Linda och Fanny och de tva galna ( vi menar verkligen galna) spanjorskorna.
Djungelkvinnorna tuggar pa en vaxt som ska balansera upp bakteriefloran i magen, hjalper mot alla slags magproblem
Linda, fanny och Fidel ska ut pa floden och titta pa krokodiler
hall ut vara kara, snart kommer det mer bilder!
La Paz/Freden
El Camino de Inka / The Inka trail / Inka-leden
Hela gruppen, eller familjen som vi kallar den, vid ingangen, strax innan registrering och paborjning av den langa vandringen
Fanny och Linda knyter kontakter i leden
Sahar sag 90 procent av leden ut, sten och trappor brant lutandes uppat. en riktig bendodare helt enkelt. det gar inte att forestalla sig hur det ar att anstranga kroppen pa denna hoga hojd. Det ar som att trana medan man andas genomn ett sugror och haller for nasan. hundra meter pa den har hojden kanns som 1000 meter hemma i Sverige. Efter nagra timmar ar man inte sa kaxig langre - Fanny kampar pa med stora kliv!
Lunch i lagret. Bararna ( quechuas, eller som vi annars felaktigt kallar dem - inka indianer) bar ca 30-35 kilo och sprang i leden for att komma fore oss andra och hinna stalla upp talt och laga mat nar det var dags for lunch for oss vandrare. Hur de klarade detta ar bortom vart forstand - all heder och respekt at dessa coola killar!
Har kan man se hur leden slingrar sig langs bergvaggen. det som ser ut som rok till hoger i bild ar ett moln.
paus och snacks-atande uppskattades alltid. pa bilden ser vi guiden darwin som viftar med armarna, amerikanen Liz, hanna och malin (ocksa de svenska) och tva danska killar : mikael och stephan. Och sa vi saklart :)
Inka-fanny spanar ut over sina odlingar
nyvakna men taggade till tusen!
stentrapporna fortsatte och vadmusklerna skrek.. men vem tanker pa sant med den har utsikten?
strax innan vi nadde campet den tredje dagen. floden som slingrar sig i bakgrunden heter Urubamba och den anvandes till att transportera tunga saker pa. den flyter langs med leden hela vagen. Observera ocksa regnbagen uppe till vanster,.. halleluja!
regntata tjejer redo for mer vandring!
den 4e och sista dagen vacktes vi 03.30 och da lag molnen som ett tacke over bergen..
trotta och slitna men machu picchu-taggade stod vi och vantade pa att fa borja den slutliga vandringen till vart stora mal
vi klarade inka-leden! high five vid sun-gaten den stora entren till machu picchu
gladjeskutt nar molnen skingrade sig och vi kunde se det som varit malet med denna fyradagars-vandring, namligen (trumvirvel) MACHU PICCHU!!!!
vikingarna firar genom att bygga en mansklig pyramid
nej, det ar inte photoshop... ibland ar verkligheten sahar fantastisk. tva glada inka-vandrare med fingrarna pa berget Wina Picchu!
Linda ser sig om efter nya aventyr!
Lima, Ica y Huacachina
Vi var i Lima och knallade runt pa stadens gator. vi passade aven pa att ga till en salong och fixa fransarna och ogonbrynen och fanny, kampe som hon ar, vaxade benen. vi besokte aven den kanda inca-marknaden och drack ackligt vin med de lokala surfarna ( hej henry och den andra som vi aldrig minns namnet pa!)
Sen tog vi oss upp i bergen ( 40 minuters bilfard fran Limas centro) for att gora paragliding. Linda posar.
har ser vi instruktoren i rod t-shirt hardhant gora i ordning linda for avfard.
Fanny och instruktoren sekunden innan de lyfter
I Luften!!!! Vi flog pa 1800 meters hojd, gjorde serpentiner och spiraler i luften och en av oss ( inga namn namnda) holl pa att fa upp frukosten. Coolt var det iaf!
Tva glada mochileras firar att de inte strok med pa kuppen!
Karleksparet i karleksparken ( el parque del amor) i Miraflores, Lima.
vad hande har? vi minns inte.. skojar bara :) har har vi tva lokala pajasar som vi akte pa sightseeing med i baranco, en annan del av Lima, samt dagen efter till Playan Punta Hermosa strax soder om Lima.
Sen lamnade vi huvudstaden for oknen i Huacachina som ligger i provinsen Ica. Har stekte vi vid poolen pa formiddagen och sen.....
AKTE VI UUUUUUT I OOOOKNEEEN!!!! med de har coola bilarna, sk. boggies :D
Val ute bland sanddynorna kandes det som att vi var i en tusen och en natt-film, eller typ orienten. har ser vi provaken i de mindre sanddynorna, de riktigt coola dyningarna vi surfade pa i solnedgangen har vi tyvarr inga bilder ifran da det va omojligt att ta med sig kamera. Men vi skojar inte nar vi sager att den langsta dyningen var typ 500 m lang och sluttade som en rod backe i pisten. en javla fart helt enkelt och vi bada fick brannsar pa laren, och skrattade hejdlost av adrenalinet efter aket. Bland det coolaste vi varit med om hittils!
Tva mycket glada och nojda sandboarding-bruttor !
I skrivandes stund befinner vi oss i Cuzco, och imorgon 06.00 borjar nasta stora aventyr - INKA LEDEN!
Vi har kopt pa oss coca-godis, mork choklad, notter och russin for att orka den fyra dagars langa utmaningen. Vi har kopt vantar och mossor, regnponcho och regnjacka, och packat alla nodvandigheter. Vi ar redo, vandringsskorna ar polerade och humoret pa topp. NU KOR VI!
Ikvall drar vi mot Lima!
Hej vara fina, nara o kara!
Det har blir inget langt inlagg, men en liten uppdatering ar val battre an ingenting tankte vi :)
de senaste dagarna har Linda varit sjuk ( vi vet, IGEN!) med massa massa feber, ont i halsen och vark har och dar. svenskar som vi ar sa vantar vi alltid med att ga till doktorn for man ar ju van att man ska avvakta nagra dagar o se vad som hander.. men har sager de alltid vid forsta symptomen - ga till doktorn! och efter denna upplevelse ska vi nog borja gora det for doktorn kan gora mirakel.
Igar skjutsades Linda till doktorn av var fina van Carlos och fick en decimeter lang spruta inkord i magen me nan slags injektion och redan efter tva timmar va febern borta och halsontet minimerat. Nu blir det antibiotika for linda i 7 dagar, men det viktigaste ar att vi bada mar bra och att vi nu blir av me skiten en gang for alla!
Fanny har kunnat njuta av solens starka stralar, surfat, aven om surfingen ar samre har an i Ecuador, men men, och varit allmant snall mot sin sjuka comadre (Linda) och ordnat med frukost och kopt Lindas favoritkex fran panaderian har bredvid " lengua de gato " mums.
harom morgonen vackte fanny linda med orden:
" vill du inte ha lite yoghurt i ett glas da, det kan ju va skont for halsen?"
linda: Nej, det ar bra
fanny: ar du saker, for yoghurt ar ju lent och skont for halsen
linda: nej tack, jag vill inte ha nagot
fanny: saker?
linda: ja..
2 minuter senare kommer fanny in i rummet igen
fanny: Har Linda, ar din yoghurt!
en sann van med andra ord <3
Nu haller vi tummarna att vi slipper magont, feber o allt annat man kan raka ut for och att vi far njuuta till fullo av var resa! Inca-leden narmar sig med stormsteg och vi ar bada taggade till tusen, men forst vantar huvudstaden Lima dar vi planerar att gora paragliding (ska tydligen vara fett!) och vi har aven hort rykten om att aven Lima slar till med en KARNEVAL inom de narmsta dagarna, kan det bli battre!
klockan 22.00 ikvall satter vi oss pa bussen for att paborja den 9 timmar langa resan mot huvudstaden, we cant wait :D
Bild tagen under en av vara underbara kvalls-powerwalks har vid stranden i Huanchaco, Fanny och solnedgangen <3
Vandrarkangorna var sjalvklart pa, nedrakningen till Inca har borjat!
Ahora, estamos en Peru!
Hej Familj och vanner och forlat for dalig uppdatering har pa bloggen.. :) men som ni sakert redan vet sa ar vi nu i Peru. Vi akte buss fran Montañita i ecuador till Mancora i Peru. det var en ny upplevelse att korsa gransen via buss, med tullar pa bada sidorna av gransen och mycket strul men vi holl humoret uppe. val framme i Mancora ser vi ju har ovan hur glad Linda var ( pa bilden akandes i ett tuktuk-liknande fordon men som har kallas for auto-taxi)
Mancora stannade vi i i 4-5 dagar. mestadels av tiden spenderades pa playan, och fanny - soldyrkarnas soldyrkare var glad i hatten, trots att infekterat oga inte tillat surfing :(
Pa en strand i mancora, punta sal :)
sen akte vi till Huanchaco,trujillo for att sakta men sakert ta oss soderut langs kusten ( inca-leden narmar sig). Val framme insag vi att vi har fett dalig kondis. soldyrkande och ol-drickande har satt sina spar och det ar dags for att shape-a till formen sa att vi inte svimmar pa machu pichu.
Fanny yogar pa stranden tidigt en morgon innan solen blivit allt for stark
Pa stranden i Huanchaco blev vi avritade (ovetandes) av en framling. valdigt fint resultat dock.
Vi har aven skaffat oss peruianska vanner ( han till hoger pa bilden ar dock fran var alskade o Isabela pa galapagos <3 )
vi har blivit bruna ( las Linda, fanny ar neger)
Vi hoppar av gladje pa stranden i solnedgangen, samre kan man ju ha det!
Galapagos-boy pa vag ut pa middag med las chicas suecas
Vi gor superfin frukost av farska jordgubbar och annan frasch frukt nykopt fran den lokala marknaden ( en liter jordgubbar kostar motsvarande 7 svenska kronor)
vi ar kulturella och besoker de lokala sevardheterna
sen drog vi till mars, solen stekte dar med !
Har inne i Huacas del sol y la luna. gamla ruiner fran moche-"indianer" och byggdes 200 ar fore kristus. fett gammalt med andra ord.
Tittut pa er!
Linda hittade en flojt som nar man hallde vatten i den och blaste gjorde ett fagellate. Hon funderade pa att kopa denna till sin far som uppskattar diverse oljud, men lat efter narmare eftertanke bli. forlat pappa, du kan fa nagot annat :D
stranden har i Huanchaco by night.
Thats it for now, men vi ska forsoka uppdatera battre. Vi stannar i Huanchaco i ytterligare tva dagar och drar sedan vidare mot Lima fredag kvall. Mot nya aventyr helt enkelt :)
Vi saknar er och alskar er! <3
Montañita baby
¿Todo bien?
Ursakta spanskan dar ovan men man blir ju paverkade nar 90% av de samtal som inte sker mellan mig o Linda sker pa spanska, wohooo. We love this! Nog om det och mer om vara aventyr! Vad har hant sen sist? Oj oj, var ska jag borja? Vi anlande till Montañita, also known as the place to be, efter att ha suttit pa 7 timmars nattbuss fran regniga Quito och ytterligare 3 timmars buss fran Guayaquil till Montañita. Montañita har verkligen varit saaaa soft! Har ar det surf, beach och party som rockar. Paminner typ lite om Rhodos eller Kos fast det ar med latinos vi hanger. Rastakulturen hagrar har och staden ar fylld av sma stand med diverse armband, halsband, ringar o annat harligt krimskrams. Pa kvallarna forvandlas dessa stand till sma coctail-barer dar det spelas latinomusik som vi har skakat vara rumpor till. Forsta dagen traffade vi varldens mysigaste tjej som heter Siri, hon kommer fran Malmo och ar ute o reser sjalv i sex veckor. Vi tre har typ blivit en trio sa det var jattesorgligt att saga hejda till henne igarkvall. Linda har varit sjuk o legat i sangen nagra dar, under tiden har jag Fanny fatt upp intresset for surfing som typ ar det harligaste man kan gora. Om ni far chansen att prova det, gor det! Finns inget som gar att jamfora med nar man catchar den perfekta vagen i solnedgangen o sen avslutas detta givetvis med en ol, livet ar harligt - glom inte det. Forutom det har vi druckit olagligt manga batidos, jag har atit tva ceviche (ecudorianskt kall skaldjurssoppa med smak av koriander/lime, toppas med bananchips o rostade opoppade popcorn), Linda har druckit sex gatorade (vatskersatter) inom loppet av 2 dygn, vi har blivit kompisar med en DJ som skickat feta listan med basta reggaeton-musiken till oss, hangt med massa chilenare som vill att vi ska komma o halsa pa dem, varit pa en tandlakarmottagning for att fixa Lindas rals som hon tuggat sonder (jag gissar pa for mkt chips) och njutit av vackra solnedgangar.
I lordags var vi uppe i bergen pa en ridtur. Red i typ tva timmar, over berg, falt o in i djungeln. Holl pa att skita pa oss for det var sa lerigt sa man trodde hastarna skulle halka omkull men det var sa fina och duktiga. Turen avslutades mitt i djungeln dar vi badade i vattenfalls-laguner, se bilder nedan! :)
I eftermiddag lamnar vi detta paradis och beger oss mot Peru, hasta luego Ecuador. Te vamos a extrañar, vi kommer sakna dig! Vart mal ar Mancora som ligger i nordvastra Peru, ska tydligen paminna om Montañita o vi vill ha mer beachlife sa det blir perfa.
Ta hand om er dar hemma, vi saknar och tanker pa er och alskar er mest i hela varlden.
Fanny, Linda och Siri rider pa Joselito plus tva okanda hastars namn, obsevera sjukt snygga outfits. Hahaha!
Tysk turist ska ut och aka ponny i skogen.
Ponny och vi
Posar som vanligt ;)
Fanny och Siri badar mitt i djungeln
Montañita by night
Calle de los cocteles, finns typ 20-30 stycken liknande stand pa samma gata. Bara valja och vraka, en stor drink kostar 2 dollar!
Pa stranden, i solnedganen
I dessa stand saljs ceviche som ar underbart god! 5 dollar kostar den o innehaller rakor, musslor, snackor, ostron o firre. Inte illa pinkat!
Tillbaka Till Fastlandet!
Nu har vi ater satt fotterna pa santa cruz-isk mark och imorn tar vi flyget tillbaka till Quito. Foregaende inlagg (har nedan) innehaller en massa bilder pa vara bravader har pa oarna. Vi alskar Galapagosoarna och har haft det helt underbart har!
ENJOY!
Fotografias de las Islas Galapagos
I Santa Cruz fick vi traffa gigantiska landskoldpaddor, som ar nyckeln till ett fungerande eko-system har pa on.
pa vag i "pangan" (ribb-bat pa svenska) fran den stora baten in till de sma oarna med hela ganget. observera indiana jones ( var alskade david) till vanster i bild. samt den sexiga tjejen i vit t-shirt i mitten ;)
Dos Gringas pa on floreana (tror vi att det var... )
Snygging i solskenet. inte for intet som vi kallas for "coloradas" har :D
Fanny fick smeka gron sand medan linda lag i baten o hade ont i magen. men daremot fick aven linda njuta av annan sand (svart, brun, vit, rod och guldig) sa hon ar inte allt for ledsen ;)
Fanny passade in som handen i handsken och blev snabbt accepterad av flocken, (potentiell ledarhona?)
Coloradas med sjolejonen "lobos del mar" pa on española
Linda och hennes bastis kor pa lite strandhang
Linda showar me sina skills fran marina laroverket. Med kaptenen Luiz pa baten.
Fanny njuter av kvallssolen med en harlig bok pa fordack. Livet nar det ar som bast!
Fanny letar hajar och vattenskoldpaddor kl 06.00 pa morgonen, observera att vi aker pa en lagun omringad mangrove-skog!
Vart hem i 8 dagar, Galaven dos
Tiburones (hajar) finns det gott om har. vi haller ett sakert avstand
Fanny skaffade barn med en alfahane i flocken. vi kallar nytillskottet for sjois. (svenskt och vackert)
javligt heta brudar pa vag ner i det bla. Linda sag inte sa mkt genom dimman, men efter att bilden togs atgardades detta med en skvatt saliv.
Atletiska brudarna har precis sprungit upp for 376 trappsteg och hoppar och skuttar av lycka!
En av hundratals Iguanas pa Galapagosoarna. Observera att detta inte ar vart favoritdjur och att de ibland kan bete sig valdigt oforutsagbart, tex hoppa ner fran en kvist och rusa mot tva gringas som i sin tur tjuter av skrack. medan alla andra naturmanniskor i gruppen flitigt fotograferar iguanans varje steg och underliga beteende. efter handelsen hade vi ett seriost snack med varandra "vi far verkligen skarpa oss med det dar.." :D
Bada, Bada, Bada i turkost hav
Todo el grupo utanfor Darwin-centret pa Santa Cruz
Fanny bestallde en Batido (typ smoothie) para llevar och fick da dricka ur en plastpase, fett god var den dock!
Det regnar ibland pa on Isabela, dit vi akte efter att vi sagt hej da till batlivet. har star fanny pa bilvagen gjord av sand som var otroligt praktisk vid regnperioder.
Nyfunnen kanadensisk van pa isabela, Hej shasta!!!
Fanny ar numera ett surfproffs, (man blir ju som man umgas)
nagra lokals tog med las gringas pa snorkelutflykt i Concha del perla, pa on isabela
Nattbad pa galapagos <3
barhang pa stranden med vara Isabelianska vanner, varldens finaste killar (och tjej)
Fanny och surf-boy
Favorit i repris, batido de mora (bjornbar) MUUMS
Vivimos la vida loca
Hur maaaaaaaaar ni?
Vi befinner oss i skrivandes stund i porto Ayora, santa cruz, pa galapagosoarna. Vi har precis gatt i land fran baten som vi har bott pa i 8 dagar och som vi rest runt bland oarna med och sagt hej da till crewet och ganget pa baten som de flesta skulle till flygplatsen och tillbaks till quiot. men det skulle ju vi ocksa tanker ni? japp, men inte langre. Vi har inte trottnat an pa att leka med sjolejon i vattenbrynet, simma med hajar och snorkla med jatteskoldpaddor sa vi tankte stanna ett tag till :) Det ar sjukt att det nastan har borjat kannas som vardagsmat att se allt det vi ser har och vi forsoker hela tiden paminna oss sjalva om hur coolt det har faktiskt ar och att det faktiskt inte ar en normalitet att leka med sjolejon i vattnet varje dag. I eftermiddag aker vi med esteban, han som var guide pa baten, till en o som heter La Isabela och sen far vi se vad som hander. som det ser ut nu sa aker vi inte till quito forran nasta vecka, 8 februari, men det ar valdigt dyrt har i jamforelse med resten av ecuador sa vi far se hur lange vi tycker att det ar vart att stanna. Vi har dock blivit inbjudna att bo hos Capitan Luiz ( kaptenen pa baten ) om det skulle eka lite for mycket i planboken. han ar valdigt snall den mannen. Det ar valdigt svart att beratta om tiden har i galapagos, vi har traffat sa sjuka manniskor som vi forst inte alls gillade men som vi sen fann valdigt charmiga. Ett exempel ar David, canadensaren som vi i tidigare inlagg har kallat for "jattebebis". Honom fullkomligt alskar vi nu. Han ar valdigt speciell och han ser ut som en blandning mellan indiana jones och stig helmer men han har en sa otroligt inspirerande installning till livet och han ar ett riktigt original. Han kunde till exempel helt plotsligt och missanpassat borja sjunga, alltidf samma lat och jag och fanny tittade pa varandra och ba : vad gor karln? men ju langre tiden gick forstod vi vilken legend den mannen verkligen ar och nu nar han lamnat oss gar jag och fanny och sjunger pa den laten titt som tatt. nar vi sa hej da till honom borjade bade jag och fanny bola. Vi ar sjukt sentimentala hela tiden och vi far verkligen skarpa oss med det dar.
texten gar sahar:
my ass in the sand
not a worry in the world
a cold beer in my hand
life is good today
life is good today
life is good today
Always remember,
if you are not remembered
you were never there
Become your own Legend
/ David Adams
Nu ska vi dock inte bli for sentimentala utan vi tankte egentligen ladda upp en massa bilder for dessa talar ganska mycket for sig sjalva, men vi har glomt sladden till kameran i den stora ryggan som just nu star pa Gap´s kontor, sa vi ska forsoka ladda upp de senare idag.
Vi tanker pa er och alskar er!
La Mariscal, bilflak och La Mitad del Mundo
Long time no bloggin sa att saga, sorry bout that!
det har hant valdigt mycket sen sist och det kommer bli svart att uppdatera er pa allt som hant men vi ska gora vart basta. Efter Otavalo och var lilla blogg-session var vi trotta men bestamde oss anda for att ga ut och ta en ol i La Mariscal. Det gar inte att beskriva hur mycket folk som gar ut i det omradet, det ar ett sant jakla drag och ur alla barer och restauranger dunkar det av musik. Omradet patrulleras av poliser som om det var varsta huligan fotbollsmatchen. hursomhelst nar vi satt pa en uteservering fick vi ett ecuadorianskt ragg som vi tyckte var rolig i borjan men som overgick till att bli valdigt svar att bli av med. blev iaf en lyckad kvall!
nasta morgon flyttade vi till ett nytt hostel i en annan del av stan, gjorde quito for 10e ggn sa nu kan vi i princip kalla oss for quito experter! pa kvallen akte vi upp till den stora statyn uppe pa berget som ska skydda staden fran allt ont, och det ar ocksa en gran mirador (= en sjuhelsikes utsiktsplats) forst nar vi stod dar uppe forstod vi hur stor den har staden verkligen ar, och inte tala om hur vacker med berg som snuddar vid molnen och snokladda toppar langt bort i fjarran. (googla cotapaxi, som vi forovrigt funderar pa att bestiga inom kort). nar vi skulle ner darifrAN fanns dar ingen taxi.. da alla sagt at oss att det ar farligt att ga ner, plus att det var valdigt langt sa flirtade vi in oss hos en barnfamilj med en flakbil och vi andade upp att aka flak ner, alldeles gratis! med poliseskort dessutom for var trygghet.
kvallen spenderade vi i La Ronda, gar aven det att googla pa ;)
idag tog vi lokalbussar till Mitad del mundo, dvs middle of the world, med andra ord varldens mitt, alltsa ekvatorn, for er som annu inte forstatt - anvand google !
Dar balanserade vi pa ekvatorlinjen, fattar ni va coolt! Sen blev vi hungriga och Fanny tog sjalvfallet ngt typiskt ecuadorianskt, marinerade rakor och ris, med en fantastisk sallad medan Linda var hungrig och tankte inte riskera att fa in nagot mindre smakligt utan slog till pa en Hamburguesa! MUMS! Att tillagga ar att vi rakade fa med oss en 62 arig kanadensare som ville ha vanner och bjod in sig sjalv att folja med pa var utflykt och valuppfostrade som vi ar tog vi hand om denna jattebebis. han tog iaf fina bilder men det var pretty much it.
Imorgon drar vi till Galapagos och spenderar de kommande 8 dagarna pa en bat sa bloggandet ligger nere ett litet tag, men hall ogonen oppna, vi ar full of surprises!
saknar och alskar er dar hemma!
Fanny in blog-mode, wawawiiwaaa!
Uppe pa el panecillo, Hela Quito i bakgrunden :)
vi slog nastan huvudet i molnen :) fina Quito i bakgrunden!
pa flaket pa vagen ner!
pa varsin sida av ekvatorn! :D
Otavalo och massa indianer
Fanny vid pennan denna underbara kvall. Eller dar hemma sover ni ju iof vid det har laget men har i Ecuador har kvallen precis borjat. Fast de tva svenskarna har gaspat konstant de senaste tre timmarna, inte pga jetlaggen utan det faktum att vi inte kunde sova inatt. Vi bytte ju rum for att spara pa slantarna dock tankte vi inte pa att vart nuvarande rum ligger vagg i vagg med allrummet dar partyprissarna holl igang hela natten. Jag skojar inte hela natten, fran nar vi gick och la oss till nar vi gick upp imorse och at frukost. Vid denna tidpunkt korkade de upp sin femte (?) flaska rom och rokte nagot som inte luktade som vanliga cigaretter. Men oroa er inte kara foraldrar, era helylle-dottrar satt och at sina jordgubbar och klunkade vatten pa kvallen, ingen bar har inte morfar - men det ska det dock bli andring pa snart!
Igar efter vart internetbesok tog vi lokalbussen in till El Centro Historico dar vi skulle leta reda pa resturangen "Vista Hermosa" som tydligen skulle ha vackraste utsikten over Quito. Pa bussen bondade vi med en local som visade sig vara 40 ar gammal, men han var overlycklig over att ha traffat oss sa han. "Creo que es un sueño" (Jag tror att det ar en drom) upprepade han flera ganger och forklarade att han var tvungen att nypa sig i armen for att forsokra sig om att det verkligen var sant att han traffat oss. Ja, man blir helt arligt lite bortskamd har borta for killarna verkar tycka att vi ar magiskt vackra, det ar bara att tacka och buga helt enkelt. Kanske var det fjaskandet som gjorde att kvallen slutade med att vi bjod var nyfunna van pa middag pa Vista Hermosa. Dock kande bada jag och Linda oss lurade for nar notan kom in pastad var "van" att han inte hade nagra pengar med sig och senare fick vi aven betala hans bussbiljett nar han skulle folja oss hem (for omradet dar vi bor ar lite farligt pa kvallen och darfor kande vi oss tryggare med honom). Killen var hur trevlig som helst och vi fick ova massa spanska sa det kandes trots allt helt okej att ha spenderat 20 kronor vardera pa honom. Slutet gott, allting gott.
Idag har vi varit pa Sydamerikas storsta och kandaste indianmarknad i Otavalo. Vi var tvugna att byta buss tre ganger och det tog drygt tre timmar att ta sig dit, men det var det LATT vart. Det vimlade av indianer, dromfangare, vackra handgjorda armband, sjalar i regnbagens alla farger och massa massa annat. Marknaden var verkligen ENORM och vi lyckades tappa bort oss ett flertal ganger. Jag hade bestamt mig for att inte kopa nagonting (som backpacker har man inte sa mycket extra utrymme i vaskan) men av nagon konstigt anledning (Linda kallar mig shopaholic) satt jag pa bussen hem med tre armband, en dromfangare, en tygpase och en panflojt rikare. Hur gick det till? Jag ar hursomhelst nojd med mina kop. Linda tog det lite lugnare och kopte bara ett armband och en glass (som hon halsar var javligt god dessutom).
Nu ska vi strax tillbaka till hostalet och se om det kommit nagra nya skona dudes som ska dela dormitorio med oss. Imorgon ar planen att hanga i Quito och sa ska vi byta hostal, Linda vill att vi ska chilla och jag far val tygla mig.
Jag alskar och saknar er varldens basta familj, tanker pa er varje dag.
Massa pussar och kramar fran oss bada
Armband ett, land ett - Ecuador (to be continue)
Linda pa Vista Hermosa. Olen heter som ni ser Pilsener och ar faktiskt Ecuadors nationalol.
Fanny och Giovanni pa Visita Hermosa (observera utsikten!!!)
En ecuadorian ikladd den typiska Otavalo-drakten. Dessa indianer vimlade det av pa marknaden.
Ja vi sa ju att vi ar en smula langre an befolkningen...
Svart att bestamma vilken dromfangare jag skulle kopa, men till sist gick det. 1 dollar fick jag betala :)
viernes, 21 de enero
hej allihopa!
Idag vaknade vi upp efter 10 timmars somn, fanny sov som en stock fortfarande nar jag vaknade 07.00 sa jag roade mig med diverse saker som t.ex. ata en banan, dra i en gardin som hangde vid mitt face och klunka lite vatten. helt plotsligt vaknar fanny med ett ryck, vander sig om och sager med hog rost " vad ater du?" jag som blev lite overrumplad av hennes snabba ryck svarade med massa banan-gegga i munnen "en banan". fanny verkade tillfreds med svaret, vande sig om sakta och sa lite trott: " jag tyckte val att jag horde en massa smackande". jag kunde da inte halla mig for skratt och borjade gapflabba och darmed kunde inte heller fanny somna om igen. efter ett antal toabesok och nagra stoppiller senare lag vi i vara sangar och planerade varan resa. vi har fatt en massa tips pa stallen vi vill besoka i ecuador innan vi drar vidare till Peru, och darfor kravs en del planerande for hur vi skulle kunna lagga upp resan, da vi ju har ett datum att passa for att ga inca-leden. Men forst har vi ju Galapagos, nagot som vi bada ser spant fram emot :)
Idag nar vi at frukost pa vart hostel sa satt folk och tittade pa "vanner" med spansk text och det va ngn som gapflabbade at varje skamt med ett jattekonstigt skratt, nagot som roade mig och fanny. for att jag skulle se vem rosten tillhorde fick jag luta mig fram over vart bord for att fa en skymt av personen, och samtidigt halla mig for skratt. Det visade sig att det va en riktig snygging! jag va inte sa diskret sa han sag att jag, och fanny, satt och glodde pa honom men det verkade inte stora honom for han skrattade lugnt vidare. Vi kom fram till att han och jag skulle bli ett drompar for aven han har haft fleace-troja varje gang vi har sett honom hahaha :) och sa var vi tillbaka till skamten om min fleecetroja.
Dagen annars har vi spenderat har i Mariscal, den del av Quito som vart hostel ligger i. Vi har varit pa den lokala marknaden, mercado mariscal och dessutom en kand fruktmarknad vid namn el mercado de santa clara. Dar kopte vi varsin pase med jordgubbar for bara 1 dollar, och fanny passade pa att kope en fruktdrink som forvisso var jattegod men som ar en saker kalla till magsjuka sa nu vantar vi spant pa hur fannys mage ska klara utmaningen. pa marknaden har de ocksa som en oppen gard i mitten av marknaden dar man kan ata en mangd olika ratter till ett bra pris. Vi hade precis atit lunch ( 3-ratters for 14 svenska kronor pa ett lokalt hak) sa vi stannade inte for att ata men en gubbes mat sag sa god ut sa jag va tvungen att ga fram och fraga vad ratten hette. sa nu vet vi vad vi ska bestalla nasta gang! nar vi var pa vag till santa clara-marknaden blev vi stoppade at 4 ecuadorianska killar som holl pa med ett engelska-projekt och ville intervjua oss om vart resande, Sverige och var vardag i stockholm och aven ta tillfallet i akt och trana pa sin engelska. det passade oss utmarkt for da kunde de prata pa engelska och fa hjalp av oss nar de korde fast, och vi kunde svara pa spanska och de kunde ratta oss nar vi sa fel. perfekt utbyte. Nar intervjun var klar sa fragade de vart vi var pa vag. " vamos al mercado de santa clara" svarade vi varpa de borjade skratta. Det visade sig att vi gick i fel riktning. de pekade at ett annat hall och vi som tidigare fatt helt fel vagbeskrivningar av befolkningen har fragade "ar du saker" och da skrattade de bara annu mer. och vi borjade ocksa skratta.. men da fick vi lara oss " que embarazoso" = " vad pinsamt" , ett uttryck som sakert kan komma till stor anvandning haha :)
ikvall ska vi ta oss till gamla stan, el centro historico, dar vi spenderade gardagen for vi har last i fannys "lonely planet" att det finns en riktig kanonrestaurang dar med en stor terass varifran man kan se stora delar av staden. kan bli coolt!
Vi tanker pa er darhemma och hoppas att ni har det bra! massa kramar fran oss bada! :)
Linda i vart gamla rum, vi har nu bytt ner oss till ett mindre frascht rum for att spara hela 2 dollar per natt, vilket kap!
Fanny pa mercado mariscal (observera den sjuuukt snygga outfitten, det var varmare ute an vi trodde)
Istallet for att salja armband till Linda tyckte dessa tva herrar att ett parti schack var betydligt mer lockande. Till skillnad fran alla andra som ville att vi skulle kopa alltifran tjocka halsdukar till kokt majs (en typsik sydamerikansk ratt)
Har kakade vi lunch for endast 14 kr/person
Lite av frukten pa Mercado Santa Clara
Estamos viviendo!
Vi lever, estamos viviendo! Just nu befinner vi oss aaaantligen i Ecudador, narmare bestamt pa ett internetcafe pa gatan "doce de octubre" nagonstans har i Quito. Allting har gatt bra aven om resan var langre an vi trodde eftersom nar vi trodde vi var framme hade vi i sjalva verket flygit forbi Quito och landat i Guayaquil som ligger langre soderut dar vi fick byta plan for att flyga 30 minuter till. Det stod namligen i var reseplan att flyget mellan Madrid (dar vi mellanlandade) och Quito skulle gora en mellanlandning men forst trodde vi att denna mellanlandning skippats och holl darfor pa att entra fel stad, som tur var upptackte vi vart misstag innan vi gatt ut genom tullarna i Guayaquil, sa det kan ga ;) Antligen framme i Quito tog vi taxi till vart hostel som faktiskt var helt okej, ratt skruttigt saklart men det ar bara att vanja sig vid att standarden ar lagre har i Sydamerika. "Koket" bestd av typ tva spisplattor utomhus o lite gammalt ris som nagon hade glomt, mycket frascht. Vart rum laser vi for ovrigt med eget medtaget hanglas, simpelt ska det vara. Hahha! En positiv overraskning ar dock att det ar hela 24 grader utomhus! Vi som trodde att det bara skulle vara 10 kande oss genast mycket nojdare. Forutom att hanga pa hostelet, har vi vandrat runt lite i Quito och forsokt lokalisera oss, atit lunch pa en kinaresturang for det var det enda som fanns i narheten och bade jag och linda holl pa att do av hunger. Quito ar for ovrigt en sjukt livfull stad med mycket trafik, manniskor o saker som hander hela tiden. Vi svenskar sticker ut som tva blonda lyktstolpar bland alla korta, morka, indianliknande ecuadorianer. Man kan ju lugnt pasta att vi far en del blickar.. Dessutom flasar vi som tva grisar sa fort vi gjort minsta lilla anstrangning, typ gatt upp for en minimal backe, och satter oss och vilar vid varje busshallplats. Skyller pa hojden och saklart jetlaggen, for jetlaggade ar vi allt. "Det kanns som vi ar pa en bat" sa Linda nar vi kom fram till hostelet och allt snurrade. Jag kan inte annat an att halla med. Flygresan kantades av att jag, Fanny, sov hela tiden (i alla fall pastar Linda det), medans Linda vackte mig varje gang det kom mat och aven ett evigt altande om Linda skulle overleva Quitos (vad vi da trodde) 10 grader utan en enda tjocktroja i packningen, dock far vi icke forglomma att Linda har en fleacetroja med sig som lampar sig alldeles perfekt nar det ar 24 grader ute. Hahah! Linda halsar: "fanny kan ju skratta sig lycklig over sin noga utvalda tjocktroja och jackan som hangt utanpa ryggan likt som pa ett dagisbarn i over 24 timmars resande" Ja, kul har vi iaf haft at detta!
Saknar och alskar er dar hemma, vi tanker pa er. Massa karlek!
Mañana! :D
